torsdag 1 oktober 2015

Vardagstankar


Det är oktober. Höst. Min favoritårstid egentligen. Men just den här hösten har jag känt mig tung och trött och tyckte för mig själv att det är dags att göra något åt det! Jag insåg att mitt bloggande i just den här bloggen har haft paus i snart två år. Och jag tycker ju om att skriva, jag behöver skriva. Så här är jag nu igen! Kanske mest för att sätta fart på mig själv.

Min kloka, härliga vän, som oftast är den som får låna sin axel och famn, konstaterade och påminde mig att vi ofta under en och samma dag kan känna, uppleva alla känslor på spektret. Och rätt har hon, som alltid! Och då tänker jag så här att mina cakbitar, åtminstone nu i höst, får handla om vardagens cakbitar - både de allra godaste bitarna och de som blir riktigt brända och smakar blä. För sånt är livet. Jag behöver bara påminna mig om att dagarna innehåller bådadera. Och bloggen får nu bli mitt forum. Kanske det blir lite ätbara cakbitar också i något skede, men lovar inget.

Börjar med att dela med mig av en liten glädjestund under gårdagens promenad mellan jobb och möteslokal. Hoppas vi ses och hörs i bloggandets tecken under hösten!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar